Du är här

Julens kraft - frid och fred

Julafton är för de flesta en dag av stillhet och ro. Lugnet som människor får genom julen har faktiskt förändrat världen, både tillfälligt och permanent. Livslust har grottat ner sig i två intressanta företeelser som har hänt på just julafton.
– Med ett 24-timmarssamhälle där krav på att arbets- och familjelivet ska vara maxat blir tillfällen för själslig återhämtning få. Julen kommer i detta läge in som en sann skänk från ovan, säger Jörgen Magnusson.

Julfreden 1914

Egentligen var det inte fred, som namnet antyder, utan ett vapenstillestånd. Det skedde spontant när de stridande i Belgien under andra världskriget inte ville fortsätta slåss. Istället lät de fienden leva. På ena sidan stod tyska trupper och på den andra stod franska och brittiska. Fredsinitiativen inför julen 1914 var många. Bland dessa fanns Emily Hobhouse, som var suffragett och påven Benedictus XV. Vad gjorde soldaterna i stället för att slåss då? Jo, de tyska förbanden började tända ljus och dekorera julgranar och olika länders soldater samlades genom att sjunga julpsalmer. Mindre grupper gav sig till och med ut i ingenmanslandet och bytte julklappar. Det här var något som de högre befälen inte gillade och året efter beordrades bombardemang under julen för att säkerställa kriget. Men trots det återkom vapenvilan under julafton även 1915, fast i mindre omfattning.

Kalle Anka-effekten

En mer modern företeelse på julafton är det som SOS alarm kallar för Kalle Anka-effekten. Mellan klockan 15 och klockan 16 på julafton minskar antalet 112-anrop till SOS alarm. 2012 minskade samtalen med så mycket som 23 procent jämfört med de tre timmarna före och efter. På senare år har det jämnat ut sig en aning (11 procent minskning 2016), men fenomenet kvarstår.

Jörgen Magnusson, Församlingspräst i Landvetter Härryda pastorat, varför är julen så stillsam och enande?

– Vad är det med julens budskap som till och med kan pausa ett världskrig? ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden..” sjöng änglakören vid den första av alla jular den där natten i Betlehem. Jag tror alla människor söker frid. Det är en djupt inneboende längtan hos alla människor oavsett tro och vi människor är helt enkelt programmerade att söka det som återskapar och gör oss hela. När vi tagit ut oss fysiskt signalerar kroppen att vi måste återhämta oss, men hur är det med själens signaler? De är mer svårtydda och vi lyssnar inte alltid in dem. Med ett 24-timmarssamhälle där krav på att arbets- och familjelivet ska vara maxat blir tillfällen för själslig återhämtning få. Julen kommer i detta läge in som en sann skänk från ovan. När vi har svårt att på egen hand sätta avgränsningar och ge rum för vilan infinner sig plötsligt ett antal dagar där vi faktiskt inte har något val. Julevangeliets påbud om frid är mer aktuellt i dag än någonsin! 

– En gång i tiden vilade hela bygden när det ringde till helg, men så är det inte längre. Stunderna när vi alla tillsammans i samhällsgemenskapen får andas ut är nästintill borta. Men julen ger oss den möjligheten, och mitt i allt detta sänds budet: ’Oss är en frälsare född’. Berättelsen om det lilla barnet som kommer till världen, det oskyldiga och rena, blir ett eko av vår egen längtan efter det oskuldsfulla. När allt snurrar på är det lätt att tappa bort sig själv och förlora fokus på vad som egentligen betyder något i livet. Julens påbud om ledighet sanktionerar att vi får vara ”onyttiga”. Vi får tid för egna tankar och att ta hand om varandra. Vad kan egentligen vara mer nyttigt?!  Så blir julen en tid för själens återhämtning, men också en tid för att åter hämta oss själva. Vår längtan efter att vara hela och med hjärtat närvarande människor blir till en bön med orden från psalm 116: ’I varje hjärta armt och mörkt, sänd du en stråle blid, en stråle av Guds kärleks ljus i signad juletid’. 

Men varför firar vi i norden julafton den 24 december, när resten av världen firar dagen efter?

Omkring år 300 bestämde de kristna kyrkofäderna att Jesus var född den 25 december. När julafton började firas tänkte man inte som i dag gällande när en dag börjar och slutar, utan en ny dag startade vid solnedgången. Det här var något som skandinaverna håller fast vid än i dag.